Svenska Lappland i februari

Jag har länge velat se Lappland i vinterskrud, så i februari 2022 tog jag nattåget upp till Kiruna. Det tog sin lilla tid, men det var något särskilt med att sitta där i mörkret med en termos kaffe och se snön susa förbi utanför fönstret.

Jag bodde i en liten stuga strax utanför Jukkasjärvi. Den hade vedeldad kamin och ett dass utomhus, men det var inget att klaga på – jag gillar det enkla. Tystnaden där uppe var nästan overklig. Inga bilar. Bara vinden i träden och någon enstaka korp som flög förbi.

En av dagarna fick jag prova att åka hundspann, vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra. Det var kallt så in i norden, men också fantastiskt. Hundarna var ivriga och snön gnistrade som om någon hällt socker över hela landskapet. Jag satt där bak, inlindad i filtar och log som ett barn.

På kvällarna gick jag ut och tittade efter norrsken. Första kvällen hände ingenting. Andra kvällen – där var det. Ett grönt ljus som dansade över himlen. Jag stod där länge, med iskalla fötter men varm i hjärtat.

Sista dagen åt jag renskav med lingon och potatismos inne i en liten restaurang som låg som en stuga mitt ute i skogen. Det smakade otroligt gott. Kanske var det hungern, kanske var det känslan av att man faktiskt upplevt något riktigt.

Lappland på vintern – det var inte bara en resa, det var en påminnelse om hur vacker vår värld kan vara när den får vara ifred.