Helsingfors i maj

Jag hade aldrig varit i Finland förut, trots att det är så nära. Så i maj tog jag färjan från Stockholm till Helsingfors. Det kändes lite som att resa bakåt i tiden – taxfreebutiker, dansbandsmusik och ett smörgåsbord med både köttbullar och sill. Jag gillade det.

Väl framme i Helsingfors möttes jag av en stad som var både stram och vänlig. Gatorna var raka och husen lite allvarliga, men människorna log och pratade ett snällt svenska med mjuk betoning. Jag kände mig hemma.

Jag bodde nära Salutorget och promenerade mycket. Såg Domkyrkan, gick in i Temppeliaukio-kyrkan (den som är insprängd i berget – mycket imponerande), och besökte ett litet café där jag fick kaffe med bulle för under fyra euro. Det hör ju inte till vanligheterna nuförtiden.

Jag passade också på att bada bastu. De hade en offentlig bastu nere vid vattnet där man kunde gå direkt ut i havet och doppa sig efteråt. Jag tvekade först – men tänkte att “man ångrar bara det man inte gör”, så jag hoppade i. Kallt som attan. Men efteråt kände jag mig pånyttfödd.

Köpte hem lite finsk choklad till barnbarnen och en stickad mössa till mig själv. Den luktade rök första dagarna, men det gick över.

Finland var stillsamt, lite melankoliskt men mycket trevligt. Jag kan tänka mig att åka tillbaka en vinter – jag har hört att Helsingfors är vackert när snön lagt sig.